Ski-story
/ nostalgi & kuriosa
av Peter Buchar
Längst upp i norr finns ett fjällhotell, Hotel
Riksgränsen. Där snöar det mest i hela Sverige. Säsongen varar fram
till midsommar, och detta paradis blev mitt hem under åren som
följde efter gymnasiet. Jag arbetade med allt möjligt, från städning
till vaktmästeri och skidpatrull. Så småningom skidskola, och jag
blev riktigt, riktigt biten på skidåkning!
1974 exploderade så intresset för "Hot Dog"-skiing
(senare kallad Freestyle) borta i U.S.A. I Lappland följde
vi noga utvecklingen, läste tidningarna, såg filmerna… lät oss
inspireras ordentligt.
"Hot Dog" kom snabbt att
stå för frihet, absolut frihet ....
Uppe i Riksgränsen hoppade vi som aldrig förr !
Sommaren det året, arrangerades ett stort Hot Dog-läger i franska les Deux
Alpes. Huvudlärare var bröderna Garcia från Chamonix, med Pierre Poncet
och Henri Authier, också de från Frankrike, samt Manfred Kastner från
Österike
( Manfred blev så småningom den första i världen som lyckades landa en
trippelvolt på en tävling i U.S.A. / 1978 ). Några "heta" amerikaner
var gästlärare på lägret.
Tillsammans med de skidåkande fotograferna Felix St
Clair Renard och Henrik Gustafsson från Sverige, fanns jag på plats på
glaciären ....

... lärde mina första baletttrick, slog min första volt ..... och var
sedan klar att lämna Riksgränsen och "flyga" vidare.

les Deux Alpes juli 1974
När jag hörde talas om att Camel skulle sponsra
en stor skidcirkus, och förlägga den till Alperna kommande vinter …
bestämde jag mig för att hänga på!
… och så fick det bli. När snön började falla var det
dags att packa den gamla folkan och tuffa söderut ….. mot Alperna.
Vid första tävlingen, i början av december 1974, "signade vi in" ... runt 40 killar
och 5-6 tjejer, från hela världen. Ytterligare en svensk fanns på plats;
Sven Arnborg från Uppsala, och tillsammans med honom och resten av det
färgglada gänget, så "stormades" Europa, parallellt med Ingmar Stenmarks
genombrott.
Tävlingarna drog stora publikskaror.
Vi tävlade nästan allihopa i alla de 3 disciplinerna; hopp - puckelpist och
skibalett ,
samt alltså då också i kombination.
( Specialiseringen kom först några år senare ).
"Camel Hot Dog World Trophy" drog verkligen fram som en stormvind, tävlingar varje
helg över hela Alperna, och skidåkningen utan regler och slalomkäppar bet
sig fast även i Europa. Fler och fler åkare anslöt sig under detta
första år.
Skidförbunden, däribland det svenska, i tidningarna Alpin Skidsport och
Svensk Skidsport, var inte nådiga i sina uttalanden om detta nya sätt
att åka skidor.
Det kallades bl.a. "en avart av vanlig skidåkning",
de tog absolut
avstånd. Det höjdes t.o.m. röster för förbud !

Året efter startade en Europa-Cup, och så småningom också en Världs-Cup,
som gick parallellt. Många tävlade i bägge cuperna.
I Zermatt,
Schweiz, som var basen under vintern 1976-77
.......................................................
Skidbaletten, dansen
på skidorna, var min favoritgren, ensam
eller tillsammans med Stephanie från Canada.


dancing med Stehanie
Vintern 76-77 blev jag medlem i Roy Ski Team, och valde då att framöver
dela tiden mellan tävlande och showande.
Den vintern turnerade vi i hela Sverige, och besökte drygt 30-talet
platser. Vi byggde själva våra hopp för hand, ibland mitt inne i
städerna i små backar, med hjälp av inköpta halmbalar. Vi gjorde stor succé
med välkoreograferade shower, som var en blandning av skibalett och
spektakulära hopp, ganska ofta hand i hand, ibland upp
till 5 st.

skishow i Hemavan
1977
med Pär Ljungström efter showen i Hemavan
Egen ljudanläggning, och då och då även eget ljus, bäddade för intensiva
och fartfyllda uppvisningar. Naturligtvis hade vi även
en egen liten transportabel lift som drog oss upp igen på 0-tid!
Inte sällan hade vi runt 1000-talet åskådare, ibland det dubbla. Ofta
gick showerna kvällstid, då ingick bl.a. hopp genom brinnande ringar.
Det var mestadels hårdrock som gällde. Deep Purple och Black Sabbath, samt
naturligtvis the Queen. Deras "We will rock you", och "We are the
champions", fick ofta inleda, respektive avsluta, Roy Ski Show !

med Stephanie i Riksgränsen 1975
På somrarna brukade vi anordna läger för ungdomar och andra, som
vill lära Hot Dog/Freestyle. Ett sådant höll vi på Låktatjåkko
Turiststation ovanför Björkliden. Ett annat hade vi i Riksgränsen, då
vi bl.a. byggde ett s.k. vattenhopp nere vid sjön Vassijaure. Där lärde
vi sedan ut, under säkra omständigheter, hur man hoppade och t.ex.
gjorde volter med skidor.
Övriga ordinarie medlemmar i Roy Ski Team var min bror Thomas Buchar,
Anders Johansson och Pär Ljungström från Västerås, samt Göran Wahlén och
Göran Hammargren från Stockholm. Som ofta förekommande gästartister
fanns Stephanie Sloan, Canada, och amerikanen Gary Bigham. Då och då
även andra
åkare, såsom Phil Sifferman och Michael Godfrey, också dessa från U.S.A.
Parallellt med showandet, så fortsatte, för min del, tävlandet. Både i
de Skandinaviska Cuperna och nere i Europa. Vintern 1977-78, lyckades jag
med att äntligen också själv få stå längst
upp på pallen några gånger i
större sammanhang.
i Åre 1978
Det kändes naturligtvis otroligt skönt att nå dit. Mina dåliga
tävlingsnerver hade gäckat mig många gånger genom åren, men efter en
sommarmånad i Stockholm, då jag studerade Meditation seriöst, så
fick jag till sist dessa under någorlunda "kontroll".

segerhoppet i "Norwegian
Open" Geilo 1978
Sedan följde nedvarvning på
tävlingsfronten. Tillsammans med bror Thomas, öppnade jag Freestyle
sportshop i hemstaden Jönköping. De två följande vintrarna blev det
endast tävlingar i
puckelpist.
Då och då blev jag inbjuden att som gäst åka skiballet i den berömda
Volvo Ski Show. Det var speciellt !
Thomas och jag var över i U.S.A. en sväng, och prövade den
berömda pudersnön i bl.a. Utah. Vi åkte där skidor i Snowbird och
Alta, klassiska
lössnö-paradis, och hann också med en veckas helikopter-skidåkning
i Bugaboos, Canada.
En helt oförglömlig skidresa !

med brorsan Thomas i Bugaboos 1979
Jag återknöt, under denna period, också kontakten med skidläraryrket . Bl.a. arbetade jag
en hel del i Jämtlands skidskola under Ronald Crawford-Currie
och Tony
Konig.
Andra sporter tryckte på ...det blev lite skateboard, ganska mycket
rullskridskor, men framförallt ; Windsurfing !
Windsurfingen grep mig totalt, den tog mer och mer tid, och efter sommar-utbildning till Internationell windsurfing-instruktör,
beslöt jag mig 1981, för att lämna snö och kyla.
Det blev boende på Cypern under något år och drift av
egen windsurfingskola tillsammans med goda vännen Manne Palm, på en av de vita
playorna där.


Trots all våldsam skidåkning så var det
faktiskt windsurfingen i Medelhavets vågor som till slut utlöste ett
kraftigt diskbråck i ländryggen, och jag tvingades att, efter operation,
lägga både windsurfing och skidåkning "på hyllan" under lång tid.
8 års "rehabilitering" följde, där de österlänska träningsmetoderna Qigong
och TaiChi blev de främsta nycklarna till återbalansering och styrka.
När jag återvände till snön var det med en annan närvaro, ett annat
tempo. Påverkad från Österlandet fann jag mig lyssna på ett nytt sätt,
när skidorna gled nerför fjället. Nya upplevelser radade upp sig åren
som följde. Skidåkning, filosofi och andlighet vävdes samman, och
utförsåkningen fick en dimension, och ett djup, som jag aldrig tidigare
hade kunnat ana fanns.
Så föddes syntesen TaiSki, som sedan blev ZenSkii ... som
sedan blivit
"mindful skiing" !
se www.mindfulinlife.com
/ mindful skiing samt
www.zenskii.com
Peter Buchar
|