Ski-story / nostalgi & kuriosa

                                                               av Peter Buchar


Längst upp i norr finns ett fjällhotell, Hotel Riksgränsen. Där snöar det mest i hela Sverige.  Säsongen varar fram till midsommar, och detta paradis blev mitt hem under åren som följde efter gymnasiet. Jag arbetade med allt möjligt, från städning till vaktmästeri och skidpatrull. Så småningom skidskola, och jag blev riktigt, riktigt biten på skidåkning!

1974 exploderade så intresset för "Hot Dog"-skiing (senare kallad Freestyle) borta i U.S.A.   I Lappland följde vi noga utvecklingen, läste tidningarna, såg filmerna… lät oss inspireras ordentligt.
"Hot Dog" kom snabbt att stå för frihet, absolut frihet ....

Uppe i Riksgränsen hoppade vi som aldrig förr !
 
Sommaren det året, arrangerades ett stort Hot Dog-läger i franska les Deux Alpes. Huvudlärare var bröderna Garcia från Chamonix, med Pierre Poncet och Henri Authier, också de från Frankrike, samt Manfred Kastner från Österike
( Manfred blev så småningom den första i världen som lyckades landa en trippelvolt på en tävling  i U.S.A. / 1978 ). Några "heta" amerikaner var gästlärare på lägret.

Tillsammans med de skidåkande fotograferna Felix St Clair Renard och Henrik Gustafsson från Sverige, fanns jag på plats på glaciären ....


                   

... lärde mina första baletttrick, slog min första volt ..... och var sedan klar att lämna Riksgränsen och "flyga" vidare.

                       
                             
                                                          les Deux Alpes juli 1974

När jag hörde talas om att Camel skulle sponsra en stor skidcirkus, och förlägga den till Alperna kommande vinter … bestämde jag mig för att hänga på!
… och så fick det bli. När snön började falla var det dags att packa den gamla folkan och tuffa söderut ….. mot Alperna.

Vid första tävlingen, i början av december 1974, "signade vi in" ... runt 40 killar och 5-6 tjejer, från hela världen. Ytterligare en svensk fanns på plats; Sven Arnborg från Uppsala, och tillsammans med honom och resten av det färgglada gänget, så "stormades" Europa, parallellt med Ingmar Stenmarks genombrott.

Tävlingarna drog stora publikskaror.
Vi tävlade nästan allihopa i alla de 3 disciplinerna; hopp - puckelpist och
skibalett , samt alltså då också i kombination.
( Specialiseringen kom först några år senare ).

"Camel Hot Dog World Trophy" drog verkligen fram som en stormvind, tävlingar varje helg över hela Alperna, och skidåkningen utan regler och slalomkäppar bet sig fast även i Europa. Fler och fler åkare anslöt sig under detta första år.
Skidförbunden, däribland det svenska, i tidningarna Alpin Skidsport och Svensk Skidsport, var inte nådiga i sina uttalanden om detta nya sätt att åka skidor.
Det kallades bl.a. "en avart av vanlig skidåkning", de tog absolut avstånd. Det höjdes t.o.m. röster för förbud !                                                       


Året efter startade en Europa-Cup, och så småningom också en Världs-Cup, som gick parallellt. Många tävlade i bägge cuperna.
                                
                               
                                       

                            I Zermatt, Schweiz, som var basen under vintern 1976-77
                      
                                .......................................................

            Skidbaletten, dansen på skidorna, var min favoritgren, ensam
                  eller tillsammans med Stephanie från Canada.
 
        
                       


                     
                                                           dancing med Stehanie

Vintern 76-77 blev jag medlem i Roy Ski Team, och valde då att framöver dela tiden mellan tävlande och showande.

Den vintern turnerade vi i hela Sverige, och besökte drygt 30-talet platser. Vi byggde själva våra hopp för hand, ibland mitt inne i städerna i små backar, med hjälp av inköpta halmbalar. Vi gjorde stor succé med välkoreograferade shower, som var en blandning av skibalett och spektakulära hopp, ganska ofta hand i hand, ibland upp till 5 st.
                           
           
         skishow i Hemavan 1977             med Pär Ljungström efter showen i Hemavan

Egen ljudanläggning, och då och då även eget ljus, bäddade för intensiva och fartfyllda uppvisningar.  Naturligtvis hade vi även en egen liten transportabel lift som drog oss upp igen på 0-tid!
Inte sällan hade vi runt 1000-talet åskådare, ibland det dubbla. Ofta gick showerna kvällstid, då ingick bl.a. hopp genom brinnande ringar. Det var mestadels hårdrock som gällde. Deep Purple och Black Sabbath, samt naturligtvis the Queen. Deras "We will rock you", och "We are the champions", fick ofta inleda, respektive avsluta, Roy Ski Show !

                          
                            
                                            med Stephanie  i Riksgränsen 1975
             

På somrarna brukade vi anordna läger för ungdomar och andra, som vill lära Hot Dog/Freestyle. Ett sådant höll vi på Låktatjåkko Turiststation ovanför Björkliden. Ett annat hade vi i Riksgränsen, då vi bl.a. byggde ett s.k. vattenhopp nere vid sjön Vassijaure. Där lärde vi sedan ut, under säkra omständigheter, hur man hoppade och t.ex. gjorde volter med skidor.

Övriga ordinarie medlemmar i Roy Ski Team var min bror Thomas Buchar,
Anders Johansson och Pär Ljungström från Västerås, samt Göran Wahlén och
Göran Hammargren från Stockholm. Som ofta förekommande gästartister fanns Stephanie Sloan, Canada, och amerikanen Gary Bigham. Då och då även andra
åkare, såsom Phil Sifferman och Michael Godfrey, också dessa från U.S.A.

Parallellt med showandet, så fortsatte, för min del, tävlandet. Både i de Skandinaviska Cuperna och nere i Europa.  Vintern 1977-78, lyckades jag
med att äntligen också själv få stå längst upp på pallen några gånger i
större sammanhang.

                        
                                                   
                                                                   i Åre 1978

Det kändes naturligtvis otroligt skönt att nå dit. Mina dåliga tävlingsnerver hade gäckat mig många gånger genom åren, men efter en sommarmånad i Stockholm,  då jag studerade Meditation seriöst, så fick jag till sist dessa under någorlunda "kontroll".


                       
                                      segerhoppet i "Norwegian Open" Geilo 1978

Sedan följde nedvarvning på tävlingsfronten. Tillsammans med bror Thomas, öppnade jag Freestyle sportshop i hemstaden Jönköping. De två följande vintrarna blev det endast tävlingar i puckelpist.
Då och då blev jag inbjuden att som gäst åka skiballet i den berömda
Volvo Ski Show. Det var speciellt !

Thomas och jag var över i U.S.A. en sväng, och prövade den berömda pudersnön i bl.a. Utah. Vi åkte där skidor i  Snowbird och Alta, klassiska
lössnö-paradis, och hann också med en veckas helikopter-skidåkning i Bugaboos, Canada.
En helt oförglömlig skidresa ! 


                                  
                                     med brorsan Thomas i Bugaboos 1979

Jag återknöt, under denna period, också kontakten med skidläraryrket . Bl.a. arbetade jag en hel del i Jämtlands skidskola under  Ronald Crawford-Currie
och Tony Konig.

Andra sporter tryckte på ...det blev lite skateboard, ganska mycket rullskridskor, men framförallt ; Windsurfing !

Windsurfingen grep mig totalt, den tog mer och mer tid, och efter sommar-utbildning till Internationell windsurfing-instruktör, beslöt jag mig 1981, för att lämna snö och kyla.
Det blev boende på Cypern under något år och drift av egen windsurfingskola tillsammans med goda vännen Manne Palm, på en av de vita playorna där.
                       

                    
 

                                  

Trots all våldsam skidåkning så var det faktiskt windsurfingen i Medelhavets vågor som till slut utlöste ett kraftigt diskbråck i ländryggen, och jag tvingades att, efter operation, lägga både windsurfing och skidåkning "på hyllan" under  lång tid.

8 års "rehabilitering" följde, där de österlänska träningsmetoderna Qigong och TaiChi blev de främsta nycklarna till återbalansering och styrka.

När jag återvände till snön var det med en annan närvaro, ett annat tempo. Påverkad från Österlandet fann jag mig lyssna på ett nytt sätt, när skidorna gled nerför fjället. Nya upplevelser radade upp sig åren som följde. Skidåkning, filosofi och andlighet vävdes samman, och utförsåkningen fick en dimension, och ett djup, som jag aldrig tidigare hade kunnat ana fanns.

Så föddes syntesen TaiSki, som sedan blev ZenSkii ... som sedan blivit "mindful skiing" !  
                                               
                                   se www.mindfulinlife.com    / mindful skiing   samt    www.zenskii.com


                                                                            
 Peter Buchar