Söker du guldåket ? Dra in anden !

                                                              av Peter Buchar



Solen steker från en klarblå himmel ... dagen efter snöstormen. Jag är sen, dvs. inte alls bland de första upp på fjället som brukligt en sådan här dag. Tvärtom, faktiskt solen står nästan mitt på himlen.                                                                         
                                                                                      
Nu är jag mycket ivrig att få komma upp, och ut i snön. Blandat med min förväntan, känner jag också lite irritation över att jag låtit klockan springa iväg, och när jag låter blicken svepa över fjället ser jag andra "powderhounds" överallt.                                 
Min kropp är alltså i lite stress, och jag glömmer något. Jag når till slut toppen, siktar  in mig på ett av favorithangen, ställer mig mitt på skidorna och glider.

Svängarna formar sig själva, men det väntade flytet infinner sig inte. Spåren från tidigare åkare blir fler och fler ...... sluttningen är redan uppkörd, och en besviken känsla börjar byggas upp inom mig. Den övergår i frustration när skidorna börjar slå och smattra mot de korsande spåren, som hela tiden ökar i antal.                                                         

Efter ett 20-tal svängar, då jag känner mig komma mer och mer ur balans och börjar "ge upp" åket, händer något. Jag börjar lyssna på mina tankar .... min inre "psykiska guide" tar över, och ber mig tänka följande; " slappna av Peter, det är O.K. det är fint .... det är härlig snö. Dessa spår betyder ingenting ... dom finns inte ... det är din dag ... just nu ... slappna av .. andas ".

Och det magiska sker. Efter bara några svängar har smattret övergått till kittlingar under fötterna, och jag flyter nerför fjället. Utan att försöka ... allting går av sig själv ... upplevelsen är total ... jag går in i tyngdlöshet och är "hemma". Känner hur ansiktet öppnas i ett brett leende, och jag formar tanken; tack.

I liften på vägen upp, noterar jag den fascinerande vändningen, och bekräftar än en gång för mig själv hur otroligt nyanserad skillnaden är mellan ett förstört åk och ett perfekt åk.

Jag poängterar också för mig själv hur viktigt det är att försöka vara närvarande. Att lyssna på tanken i stunden ... hur går den?  Var "är" jag? .... i vänster eller höger hjärnhalva?  Andas jag?  Har jag någon egentlig kontakt med min kropp? .... eller är jag    "i huvudet", betraktande kroppen som en maskin som ska utföra någon typ av order?      

Vad känner jag? Har jag någon kontakt med mina känslor? Är jag glad .. ledsen ...irriterad eller frustrerad?... och kanske det viktigaste av allt ... hur avslappnad är jag?                   
En avslappnad kropp är full av energi. Vi säger att kroppen är öppen. Den är vaken och lyssnande. Den är alert, men ändå passiv och vilande.                                           

Vem är jag när jag står där uppe på fjället ? vad vill jag med mitt åk ? vill jag prestera ?  vill jag vara duktig inför någon ? Jämför jag mig själv ? ... med vem då ?

Jämförande och värderande tankar påverkar kroppen negativt. Guldåket ligger gömt i accepterandet av mig själv och omständigheterna, precis just nu. Något slags nollställt iakttagande av situationen ... av vädret, underlaget, materialet jag nyttjar.

De flesta av oss upplever guldåket alltför sällan. Det kommer ofta helt plötsligt, som en överraskning. Det kan vara "det sista åket". När jag ger upp ... släpper mina önskningar,  mitt kämpande. mina krav på mig själv,  viljan att det alltid ska fungera. Utan att vara medveten om det kanske jag tänker tanken; "Nu skiter jag i det här ... orkar inte längre ... jag drar ner".                                                                                                  
Eller jag kanske är trött och nöjd efter en härlig skiddag, fylld av tillfredsställelse och förnöjsamhet. Omedvetet "lämnar jag bara över".                                                  
Eller kanske mina sinnen öppnas för skönheten runt omkring .. glittrande snökristaller ... något skiftar, och jag är plötsligt där. Det är inte längre jag som "kör". Jag har ingen kontroll ... behöver ingen kontroll ... i full tillit "följer jag bara med" !

Och ... så tar man då ett åk till, nytänd och exalterad. Viljan att upprepa är stark, men upplevelsen kommer inte tillbaka. Vad hände? Varför fungerar det inte nu?

När vi tränar oss i medvetenhet, när vi börjar lyssna på kroppen och tankarna, fyller dylika händelser en helt ny funktion. De blir ytterligare lektioner på vägen mot närvaro, som borgar för flera guldåk.                                                                                       
Stanna till då och då där uppe på fjället. Gå in i dig själv och lyssna ... var är jag ?                                                                                                                    
Lär dig andas! Att bygga upp en andningsmedvetenhet öppnar en helt ny värld för många. Det är spännande och belönande. Att ta ett andetag innebär konkret egentligen att ta in anden. I Indien säger man att andetaget är själens bön.

Andra världar? Ja visst, på sätt och vis, men vi har mycket att vinna på att ibland pröva att lämna "den fysiologiska världen", och börja relatera till kroppen med attityder "upplockade" österifrån! Mycket av det som "bara händer", får då helt nya innebörder. .....

Kanske du redan lärt dig meditera eller visualisera för att bli bättre ...för att nå de resultat du vill uppnå. Om du vill kan du sedan börja gå djupare. Eller också kan du direkt slänga dig ut, finna din egna väg.

Kom dock ihåg att Guldåket ligger gömt bortom förnuftet och förståelsen. Där finns ingen önskebild ... inga krav och förväntningar. Där finns bara acceptans och närvaro. Andetaget kan hjälpa dig dit.                                                                         
Qigong och Taichi är effektiva redskap på vägen. Likaså Frigörande Dans och Andning, Yoga och Meditation. Ta dig tid då och då, till reflektion och eftertanke. Tryck inte tillbaka rädsla som eventuellt kommer upp. Den transformeras faktiskt ganska ofta om du sätter ord på den, och förlorar då sin möjlighet till spänningspåverkan någonstans i din kropp.

Andas kraftfullt, tills håret tycks resa sig på huvudet. Ta mental kontakt med buken, låren och fotsulorna. Slappna av in i en njutningsfylld och lugn andningsrytm ... och

                           ........glid mot guld .....

 denna artikel var införd i Åka Skidor nr 5 1996