|
Vi
får aldrig sluta drömma
Följande tänkvärda
text är quoterad, delvis förkortad och lite omskriven.
Den kan läsas i sin helhet i boken "the Pilgrimage" av Paulo Coelho.
Peter Buchar
”Drömmar är näring
för själen ..... precis som mat är det för kroppen. Många gånger
under livet upplever vi våra drömmar som krossade och våra
önskningar som otillfredsställda, men vi måste fortsätta drömma.
Om vi
inte gör det så dör vår själ, och den riktigt djupa friden kan inte
nå den.
Vi måste lära oss
att kämpa den Goda Striden. Det är den striden som vi kämpar för att våra
hjärtan ber oss. Den utkämpas på slagfälten inom oss. Den Goda
Striden är den som utkämpas i våra drömmars namn.
När vi var unga,
och våra drömmar först exploderade i kroppen med all sin kraft, var
vi väldigt modiga. Vi hade dock inte lärt oss att kämpa. Under vår
uppväxt lär vi oss sedan, med stor ansträngning och hårt arbete, att
kämpa, men när vi är klara att gå till strid har vi lämnat modet
bakom oss. Det blir ingen strid ..... modet saknas.
Så vi vänder oss
mot oss själva, och blir vår egen värsta fiende.
Vi säger att våra drömmar
var barnsliga ... att de är för svåra att förverkliga .... eller att
de var resultatet av att vi ännu inte visste hur livet ”egentligen”
var
Vi dödar våra drömmar för att vi är alltför rädda att utkämpa den
Goda Striden !
*
Det första
symptomet
i processen ”ta död på drömmen” är att det ”aldrig finns tid”.
Alltid trött, utan att egentligen uppfatta eller erkänna, hur lite
arbete som verkligen krävs. Klagande att dagen är för kort
......... sanningen är en annan.
Det andra
symptomet
är våra övertygelser. Vi övertygar oss själva att det är ödmjukt och
ok, att ha låga krav på livet. Vi vill inte längre se livet som ett
stort äventyr, och ser, med denna attityd, bara det jobbiga i
kämpande människors arbete. Vi missar ofta deras glädje, glöden i
deras ögon, som springer ur faktumet att dom kämpar för sitt hjärta.
Det tredje
symptomet.
”Friden”. Livet blir till en stilla söndag eftermiddag. Vi ber inte
om något stort. Vi slutar att ”kräva” mer än vad vi kan ge.
Vi tycker att vi nu har mognat. Vi sätter mer och mer vår barndoms
fantasier åt sidan, och söker istället professionell och personlig
framgång.
Vi blir ibland
förvånade när människor ”i vår ålder” säger att de fortfarande vill
ha ut det eller det av livet, men vi vet innerst inne ... det är vi
som slutat att utkämpa den Goda Striden.
*
När vi avböjer och
förnekar våra drömmar, och ”skapar fred”, så går vi först igenom en
kort period av lugn och inre frid.
Men de döda drömmarna slår rot inom oss, och så småningom börjar de
infektera hela vårt system. Vi blir sjuka, börjar få ont här och
där. Vi blir irriterade, dömande och hårda. Först mot omgivningen,
som vi skyller vårt tillstånd på, sedan vänder vi denna energi mot
oss själva, med bitterhet, otillfredsställdhet, meningslöshet m.m.
som följd.
|
