..........om 10 dagar i  tystnad .... Vipassana.

  Peter Buchar

Tåget, som fört mig genom natten från Granada, vid foten av Sierra Nevada i Andalusien, möter gryningen dunkande fram längs Medelhavet. Jag intar långsamt en enkel, typisk spansk, frukost. Kaffe samt några bitar rostat bröd med olivolja. Än så länge är jag ensam i restaurangvagnen. Klockan är bara drygt 6 ..... jag känner mig pigg, trots en nästan sömnlös natt i den trånga, varma liggkupén. Det är tidig november 2004, och jag är på väg för att senare samma dag ”checka in” på meditationscentret Dhamma Neru, en bit norr om Barcelona, uppåt bergen till.

Det är dags för en ny ”resa”. En riktig djupdykning in i kroppen, med hjälp av en meditationsteknik som kallas Vipassana. Resan går över 10 dagar, på ett och samma ställe, innanför låsta portar.

Tillsammans med ett 50-tal andra människor ska jag sitta och meditera mer än tio timmar per dag. Endast frukost och en tidig lunch kommer att serveras. Vi måste lämna ifrån oss skrivmaterial, mobiltelefoner, böcker etc. Vi får underteckna ett avtal om att fullfölja hela kursen, och att lyda alla regler. Förutom de ovan nämnda,  ska vi också iakttaga  s.k. ” Noble Silence ” :  1/ inget prat   2/ ingen ögonkontakt  3/ ingen kroppskontakt. Vi får heller inte praktisera några andra tekniker eller övningar .... inkl. vanlig gymnastik eller jogging i trädgården ........ endast promenader är tillåtna.

Under 10 dagar ska vi leva tätt tillsammans. Kvinnor och män bor, och äter, åtskilda, men mediterar i samma sal. Vi män (25 st.) sover i små spanska våningssängar, i ett enda stort rum. Det är trångt, och svårt utan kroppskontakt. Mycket respekt är absolut nödvändigt.

För tredje gången ska jag nu göra samma resa ..... varför? Ja, det har jag frågat mig själv då och då senaste halvåret. Det är jättejobbigt, långtråkigt, fysiskt och psykiskt smärtsamt ..... det drar upp en massa ”saker”, som inte är speciellt trevliga att ”titta på” etc.

Ändå kan jag inte hålla mig härifrån.

Efter de här 10 dagarna, är jag helt slut, och skör, men jag har också noterat att jag, under en period efter kursen, är klart mindre reaktiv, dvs. jag reagerar inte lika mycket på händelser runt omkring mig. Jag upplever också att jag lyssnar bättre, och inte alls, på samma sätt, blir frustrerad eller irriterad när saker och ting inte ”går min väg”. Folk får vara som dom är ..... det är skönt !!

Enligt ett antal ”läror” från österlandet, och enligt Goenka, mannen från Burma, som arbetat fram den version av Vipassana som jag studerar, så är det just våra reaktioner som är den största anledningen till att vi nog ofta mår sämre än vi vill erkänna.

Goenka pratar dessutom mycket om hur viktigt det är att vi inte bara ”ser på” våra negativa reaktioner. Han vill att vi ska försöka lära oss att inte reagera överhuvudtaget.

Istället ska vi lära oss att observera, lyhört och vaksamt, allt det som händer i kropp och sinne, varefter vi sedan ska agera på ett sunt sätt, som varken skadar oss själva eller andra.

Agera , inte reagera !
(Det är här viktigt att förstå att detta inte är lika med att vi inte kan vara spontana.)

Next >>